|
Härdplaster är ett samlingsnamn för olika kemiska produkter med mycket olika egenskaper. En del härdplaster används för industrigolv. Vanligast för läggning av industrigolv är epoxi-, polyuretan- eller akrylplast.
Dagligen använder vi härdplaster utan att vara medvetna om det; skor, sportutrustning, tvättställ görs ofta av akrylplast av samma typ som industrigolven. Konservburkar är ofta lackerade på insidan med epoxy osv. Ett uthärdat industrigolv är ofarligt och problem orsakade av härdade industrigolv är inte kända.
Årligen läggs ca 1 miljon kvadratmeter industrigolv av härdplast i Sverige. Golv av epoxi, akryl och polyuretan har används i drygt 40 år. Kunskapen om riskerna med hantering av härdplastkomponenter är nu väl kända. Råvarorna har under åren blivit bättre, renare och av högre kvalite, dessutom är dokumentationent mycket bättre. Däremot har orden härdplast, epoxi, akryl och polyuretan fått en betydelse som inger många människor oro.
Härdplastbeläggningar tillverkas direkt på plats i den industrilokal som skall beläggas, detta genom blandning av s.k härdplastkomponenter. Härdplastkomponenterna reagerar kemiskt och bildar en sammanhängande polymer – härdplast. Härdplastkomponenterna är mycket reaktiva kemikalier - det är en av anledningarna till att den härdade produkten har så goda slutegenskaper.
Arbete med härdplaster regleras i Arbetarskyddsstyrelsens Författningssamling AFS 2005:18 ”Härdplaster”. En grundläggande regel i föreskriften är att arbete med härdplaster får ledas och utföras endast av personer som genomgått särskild teoretisk och praktisk utbildning om risker och skyddsåtgärder vid sådant arbete. Härdplaster har egenskaper som kan ge; irritatoner, allergi, frätskador, potentiellt miljöfarliga och ibland stark lukt. Beroende på vilken typ av härdplast som används påverkas övrig verksamhet i lokalen olika mycket då de olika härdplasterna har olika riskprofiler.
Risker
Vid läggningen av ett fogfritt golv, det vill säga när man hanterar de enskilda komponenterna innan de härdat, finns hälsorisker med härdplaster. Däremot är ett uthärdat och färdigt fogfritt golv helt ofarligt för dem som vistas i lokalen.
Vid direktkontakt med huden kan vissa ohärdade produkter som till exempel epoxiharts, lösningsmedel och en del härdare ge överkänsliga personer eksem eller hudirritationer. Man ska därför undantagslöst undvika hudkontakt med alla ohärdade härdplastprodukter. Idag finns golvsystem på marknaden, till exempel lösningsmedelsfri eller vattenburen epoxi, som inte avger några farliga emissioner till luften.
Vid arbete med vissa akrylater och polyuretanbaserade produkter, krävs dock andningsskydd vid hanteringen. Detsamma gäller aminer som kan ingå som härdare i vissa epoxisystem. Dessa ämnen kan nämligen irri- tera andningsvägarna och andra slemhinnor.
Akrylatprodukter är dessutom mycket brandfarliga och avger en stark lukt vid applicering.
På marknaden finns ett stort antal system och produkter som ständigt utvecklas och förbättras, vad gäller funktion och miljö- och hälsoegenskaper. Därför är det alltid lika viktigt att läsa leverantörens säkerhetsdatablad för att få information om produkterna.
I Arbetsmiljöverkets författningssamling (AFS 2005:18) framgår exakt vad som gäller och hur man ska gå till väga vid golvläggning. Arbetet ska utföras av personer som genomgått en teoretisk och praktisk utbildning om risker och skyddsåtgärder.
Beroende på vilken typ av härdplast som används påverkas övrig verksamhet i lokalen på olika sätt. Det ska finnas skriftliga hanterings- och skyddsinstruktioner på arbetsplatsen. Den information som rör produkternas innehåll finns i de säkerhetsdatablad som leverantören tillhandahåller. Arbetsområdet ska avgränsas med avspärrningsband samt skyltar som informerar om att härdplastarbete pågår. Övriga arbetstagare på platsen bör också informeras om golvläggningen.
Ett uthärdat fogfritt golv är helt ofarligt för dem som vistas i lokalen. Det utsöndrar mycket låga emissioner under bruksskedet. Ett stort antal mätningar, bland annat utförda av Sveriges Provnings- och Forskningsinstitutet, SP, bekräftar detta.
Yttre miljö och avfallshantering
I miljöer med höga krav på till exempel kemikalieresistens, nötningstålighet och livslängd är härdplast ett bra material för miljöanpassat byggande. Ur ett livscykelperspektiv går det åt väldigt lite material till ett mycket hållbart golv. En härdplast är inte snabbt biologiskt nedbrytbar, tvärtom är den mycket tålig även för biologisk påverkan. Eftersom härdplasten är helt stabil och inte reagerar med något annat material innebär detta inget negativt ur miljösynpunkt. Med tanke på detta har härdplasten vissa likheter med betongen som den ofta är lagd på. Båda materialen utgör också ofarliga komponenter i rivningsmassor som används till utfyllnad.
Avfall bestående av ej uthärdad härdplast, såsom spill, tomma emballage och dylikt ska alltid hanteras i enlighet med Arbetsmiljöverkets föreskrifter. Detta avfall är också klassat som farligt avfall och skall tas omhand på ett miljöriktigt sätt av golventreprenören.
Uthärdade härdplaster eller produkter som blivit behandlade med dessa klassificeras, som allt annat avfall, i enlighet med SFS 2001-1063, avfallsförordningen. Uthärdade härdplaster ska normalt räknas in under avfallskod 08 01 12 i förordningen. Avfall av denna typ behandlas som vanligt rivningsavfall och används ofta som fyllnadsmassor. Det går också att energiåtervinna härdplasten genom förbränning.
Källa: http://www.sveff.se/Branschinformation/Fogfritt_Golv2007.pdf
|
